Avslutar dagen med en av mina absoluta favorit filmer. The perks of being a wallflower. Tips till er som inte sett detta mästerverk ännu.

  Godnatt.  

Så hur gör man. Hur gör man. Kvällens tankar snurrar snabbare än virvelvinden själv. Jag går isär och sätts ihop. Exploderar för att bli till små små gnistrande spjut. Jag vill vara hel, men du tog sönder mig på ett sätt som gjorde det omöjligt till att sätta alla bitar rätt igen. Och nu börjar det göra ont. För nu märker jag verkligen av hur det sabboterade mig. Förstörde något hos mig. Tog mig itu. Jag blev okapabel till det enda som kan göra en själ hel. Komplett. Så nu kanske jag förblir okomplett.

Jag klarade mig bra. Länge. Levde i dimman av det. Försökte inte ens se igenom den. Men så småningom blir man allt för blind. Galen. Tappar greppet. Inser att det finns mer, och att man vill åt det. Men så hamnar jag där igen. I virvelvinden. Snurrandes. 

Feel my feet above the ground