Direktlänk till inlägg 19 mars 2019
Jag är sååå hopplöst otroligt jävla trött på att aldrig räcka till. Ibland känns det som att vad man än gör är det aldrig nog, trotts att de man faktiskt lyckas åstadkomma är ett sånt jävla stort steg för en själv så kommer det alltid någon och trycker ner ansiktet i sanden. Och jag kan inte andas.
Sylvassa Ord som klappar till en hårt i ansiktet och en klen skakig kropp som faller ihop, igen. Fuck dig psykisk ohälsa, jag är trött på att vänta på att bli bättre, jag är trött på att människor inte förstår, jag är trött på återfall, jag är helt slut faktiskt. Solig dag ute men gråare dag hos mig. Usch. Jag behöver komma bort. Långt långt bort från allas dömmande och ivriga kommentarer om mig och hur jag bör vara, vad jag bör klara och inte. Jag är bara jag och jag kan inte vara mer. Jag måste få ta det i min takt, så snälla, låt mig göra det, så lovar jag att bli bättre.
Så är man hemma. En miljon saker att göra och varje vaken minut går till att läsa kurslitteratur, men det är okej. Gud vilket fint sverige man kom hem till. Sommaren har ju nästan kommit? Träden är gröna , likaså gräsmattorna, blommorna blommar och d...