Fy bubblan vad tacksam jag är. Tacksam för att jag efter en lång mörk tid äntligen ser ljus. Tacksam för familj, tacksam för vänner, världen, systrar, solen , luften jag andas. Bara tacksam helt enkelt. 

Jag vet inte vad det var, men jag var livrädd att jag var tillbaka där jag varit flera gånger förr. I mörkrets knutna hand, oförmögen till att ta mig loss. Herregud. Att allt kan bli nattsvart på en sekund och kännas så hopplöst. Jag fick liksom börja i ena änden med babysteps. Under en lång tid var mitt enda uppdrag att klara av att ta mig upp ur sängen. Och det tog veckor innan jag brydde mig om att dusha, ta på mig fräscha kläder, för att inte tala om saker som att borsta håret. Det var så orrelevant, när allt gjorde ont och kändes meningslöst. Men så, sakta men säkert tog jag mig upp varje morgon, och efter lite tid fick jag långsamt tillbaka mina rutiner med måltider, och veckor senare klarade jag till och med av att ta mig utanför dörren för lite luft. 

Jag är inte hel, klar, färdig eller vad man väljer att kalla det. Jag är nog fortfarande ganska halv till och med. Men jag är på god väg. Och jag har äntligen funnit lite trygghet, lite lugn. Om nätterna kommer fortfarande panik ångesten som en sköljande tsunami över mig. Tung, rivande och vass sliter den mig i stycken. Kramar om mina lungor och håller för mig mun med sitt iskalla grepp. Jag skriker men ingen hör. 

Det är jobbigt, tufft, och ibland sover jag knappt två timmar på en natt, men det är för första gången på länge fler bra nätter än dåliga. Och jag klarar mig, jag vet att det bara är bullshit, jag behöver inte våndas men det är ju mitt lilla huvud som inte kan låta bli att älta världen och allt jag gjort i den under min tid här, alla handlingar, blickar, meningar, rörelser, ljud jag yttrat. Men jag vet, jag vet att jag duger, det tar lång tid att intala mig det varje dag, och vissa dagar är det bara tomma ord jag ignorerar helt, men mer och mer börjar jag förstå och fatta, att jag är bra. Jag duger. Jag får lov att finnas till och jag räcker till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Hoppas ni haft en fin onsdag! Visst känns det som fredag? Underbart ju. Själv har jag haft en riktigt bra dag. Solen har skinit och jag har haft en riktigt givande dag på jobbet efter en tids frånvaro. Behöver komma tillbaka till rutiner, ...

Jag går sönder lite varje gång. Varje gång den kommer närmare så förstår jag hur långt bort den är. Rimligt? Nej, kanske inte. Kanske är det bara rimligt för mig. Bara jag som förstår. Det svider till i hela kroppen när någon visar minsta intresse. J...

Så är man hemma. En miljon saker att göra och varje vaken minut går till att läsa kurslitteratur, men det är okej. Gud vilket fint sverige man kom hem till. Sommaren har ju nästan kommit? Träden är gröna , likaså gräsmattorna, blommorna blommar och d...

För ett år sedan bokade jag och familjen en resa. En resa för att komma bort och läka efter ett väldigt påfrestande år. För två veckor sedan lyfte flyget och nu när jag skriver detta inlägg är det snart dags för hemgång. Under dessa två veckor har ja...