Det är en sån natt, en sån natt när det kliar i hela kroppen och det finns absolut ingenting som kan stoppa det. Omöjligt att få sömn, omöjligt att få ro. Det är bara tänkande, grubblande och ångest. Ångest ångest ångest. Det värsta jag vet. Det jag föraktar mest. Så, jag ser serier tills ögonen värker och huvudet gör ont utav tröttheten. Enda sättet jag vet hur man överlever natten genom. Jag har tappat bort mig själv och hittar ingen fast punkt att hålla fast vid. Allt förändras och det skrämmer. Och jag vill inte ha det så. Jag vill bara att allt ska vara som det en gång var.

Fast ändå inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Hoppas ni haft en fin onsdag! Visst känns det som fredag? Underbart ju. Själv har jag haft en riktigt bra dag. Solen har skinit och jag har haft en riktigt givande dag på jobbet efter en tids frånvaro. Behöver komma tillbaka till rutiner, ...

Jag går sönder lite varje gång. Varje gång den kommer närmare så förstår jag hur långt bort den är. Rimligt? Nej, kanske inte. Kanske är det bara rimligt för mig. Bara jag som förstår. Det svider till i hela kroppen när någon visar minsta intresse. J...

Så är man hemma. En miljon saker att göra och varje vaken minut går till att läsa kurslitteratur, men det är okej. Gud vilket fint sverige man kom hem till. Sommaren har ju nästan kommit? Träden är gröna , likaså gräsmattorna, blommorna blommar och d...

För ett år sedan bokade jag och familjen en resa. En resa för att komma bort och läka efter ett väldigt påfrestande år. För två veckor sedan lyfte flyget och nu när jag skriver detta inlägg är det snart dags för hemgång. Under dessa två veckor har ja...