Direktlänk till inlägg 2 augusti 2018
Dagarna går obemärkta förbi och jag lever i en bubbla. En alldeles egen fridfull bubbla där jag inte låter någon komma in. Där jag kan vara jag. Där jag kan andas. Tänka i lugn och ro för att läka. Läka och sedan bli något vackert. Jag mår bättre. Det gör jag verkligen. Jag försöker att se det vackra i saker och vara social. Åtminstonde försöka att vara social. Men det funkar. Det går bra. Och jag tror, att det faktiskt kommer att bli, bra.
Så är man hemma. En miljon saker att göra och varje vaken minut går till att läsa kurslitteratur, men det är okej. Gud vilket fint sverige man kom hem till. Sommaren har ju nästan kommit? Träden är gröna , likaså gräsmattorna, blommorna blommar och d...