Jag tror inte att jag har tålamodet längre till att inte prata om det. Tålamodet för mig själv. Jag trodde det var lättare. Men det är svårare. Det är svårare att vara en komplicerad människa som utger sig för att inte vara det. Än att bara va. Våga bära sina brister och visa sina ärr. För första gången någonsinn tror jag det är bättre. Ärlighet är väl ändå kanske alltid bäst? Jag kan inte leva i en lögn. Då kan jag aldrig komma dit jag vill. Komma framåt. 

Flummiga rader och osammanhängande meningar blir det mest, men någon kanske förstår. Någon kanske fattar tramset. Och om inte så gör det inget. För jag skriver för mig. Talar för mig. Försöker bli bättre för mig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Hoppas ni haft en fin onsdag! Visst känns det som fredag? Underbart ju. Själv har jag haft en riktigt bra dag. Solen har skinit och jag har haft en riktigt givande dag på jobbet efter en tids frånvaro. Behöver komma tillbaka till rutiner, ...

Jag går sönder lite varje gång. Varje gång den kommer närmare så förstår jag hur långt bort den är. Rimligt? Nej, kanske inte. Kanske är det bara rimligt för mig. Bara jag som förstår. Det svider till i hela kroppen när någon visar minsta intresse. J...

Så är man hemma. En miljon saker att göra och varje vaken minut går till att läsa kurslitteratur, men det är okej. Gud vilket fint sverige man kom hem till. Sommaren har ju nästan kommit? Träden är gröna , likaså gräsmattorna, blommorna blommar och d...

För ett år sedan bokade jag och familjen en resa. En resa för att komma bort och läka efter ett väldigt påfrestande år. För två veckor sedan lyfte flyget och nu när jag skriver detta inlägg är det snart dags för hemgång. Under dessa två veckor har ja...