Direktlänk till inlägg 22 juli 2018
Så hur gör man. Hur gör man. Kvällens tankar snurrar snabbare än virvelvinden själv. Jag går isär och sätts ihop. Exploderar för att bli till små små gnistrande spjut. Jag vill vara hel, men du tog sönder mig på ett sätt som gjorde det omöjligt till att sätta alla bitar rätt igen. Och nu börjar det göra ont. För nu märker jag verkligen av hur det sabboterade mig. Förstörde något hos mig. Tog mig itu. Jag blev okapabel till det enda som kan göra en själ hel. Komplett. Så nu kanske jag förblir okomplett.
Jag klarade mig bra. Länge. Levde i dimman av det. Försökte inte ens se igenom den. Men så småningom blir man allt för blind. Galen. Tappar greppet. Inser att det finns mer, och att man vill åt det. Men så hamnar jag där igen. I virvelvinden. Snurrandes.
Feel my feet above the ground
Så är man hemma. En miljon saker att göra och varje vaken minut går till att läsa kurslitteratur, men det är okej. Gud vilket fint sverige man kom hem till. Sommaren har ju nästan kommit? Träden är gröna , likaså gräsmattorna, blommorna blommar och d...